Vattenkvalitén

Här följer information om hur våra vattenmätningar går till och det kommer även att finnas tabeller med resultaten att följa. Man kan även läsa mer fakta om brunifiering i vattendrag.

Provtagningen

Provtagningen genomförs av elever som läser ämnet Kemi och handlar om temperatur, pH, järn (Fe2+) och brunifiering. Detta görs två gånger om året och vår förhoppning är att vi kan se positiva resultat efter inplaneringen av mer Klibbal skett i detta vattenområde.

Brunifiering av sjöar och vattendrag

Vattnet i sjöar och vattendrag har under de senaste 50 åren blivit allt brunare. Detta fenomen kallas för brunifiering. Men vad är det egentligen som orsakar detta och vad är det som händer i naturen när detta sker? Vilka konsekvenser får vi av brunifieringen? Finns det något som vi kan göra för att bromsa eller förhindra brunifieringen? Här kommer mer information om detta!

Vad är brunifiering och vilka är orsakerna?

Brunifieringen innebär att vattnet i våra sjöar och vattendrag blir allt brunare. Det finns flera anledningar till att vattnet blir brunare. En orsak är att vårt klimat blir varmare och blötare. När klimatet blir varmare blir också vegetationsperioden längre och på detta sätt ökar också nedbrytningen i marken samt att grundvattennivåerna pendlar mer. Detta leder till att humushalten i vår mark ökar. När det sedan regnar spolar vattnet med sig humus till vattendragen vilket leder till att vattnet blir brunare. Med den förväntade ökning av nederbörd kan leda till att det kommer finnas mer vatten som kan föra med sig humus ut till vattendragen och slutligen till våra sjöar. En annan orsak till brunifiering är att vi dikar ut våtmarker för att t ex kunna plantera skog där. När vi dikar ur våtmarkerna leder vi bort vattnet som annars hade stannat där. När vattnet leds bort för det med sig humus till vattendragen och när vattnet förs undan snabbare än naturligt hinner inte vattnet förbruka eller utfälla det organiska materialet och istället förs detta med till sjöarna. Våtmarkerna har även vattenrenande egenskaper  samt att det binder koldioxid som är viktigt för att bromsa klimatförändringarna. Barrskog och lövskog påverkar också humushalten. Barrskogen påverkar mer eftersom barren har ett lägre pH-värde och att det inte finns lika många nedbrytare som tar hand om de nedfallna barren i marken där barrträd växer. Lövskogen däremot är bättre då lövträden växer oftast där det finns mycket jord och annan växtlighet vilket leder till att nedbrytarna trivs bättre där. Lövträdens löv har också ett högre pH-värde vilket gör att de inte bidrar till försurningen på samma sätt som barrträden. Det organiska materialet som finns i barrskogarna förmultnar  mycket långsammare än det som finns i lövskogarna alltså finns det mer organiskt material och på så vis mer humus i barrskogen som kan hamna i vattendragen.

Vilka konsekvenser leder brunifiering till?

En av konsekvenserna av brunifiering är att det behövs mer kemikalier när råvattnet sedan ska renas till dricksvatten. Detta leder till ökade kostnader för reningsverken. En annan konsekvens är att de ekonomiska värdena minskar eftersom inte lika många vill bada i brunt vatten. En tredje konsekvens är att kvicksilverhalterna riskerar att öka då det är ett ämne som tenderar att följa med i vattnet. En fjärde konsekvens är att ekosystemet som finns i vattnet påverkas. Det är alla kedjor i ekosystemet som påverkas. Först påverkas växtplankton-samhällena som i sin tur påverkar djurplankton-samhällena som leder till att också fiskar och andra djur påverkas. Många fiskarter påverkas negativt av brunifiering av vatten. Det man har sett är att fiskar som lever i brunifierat vatten är yngre och mindre (till storleken) jämfört med de fiskar som lever där det inte finns en brunifiering. Vid provfiskningar som genomförts i sjön Bolmen har man dock sett att vissa arter verkar gynnas av brunifiering, däribland gösen och braxen.

Finns det några åtgärder?

Genom att plantera in mer lövskog i närheten av sjöar och vattendrag kan man bromsa brunifieringen. Det skulle leda till att det inte finns lika mycket organiskt material som kan transporteras till vatten.

Det man mer kan göra för att minska transporten av organiskt material är att inte kalhugga skogar, täppa igen diken men också bevara de våtmarker som finns.

En tredje åtgärd man skulle kunna göra för att bromsa brunifieringen är att bromsa uppvärmningen av jordytan som sker till följd av växthusgaserna som släpps ut. Det gör man exempelvis genom att skapa en våtmark som ligger ca 10 cm under markytan. På detta sätt skapar man ett organiskt omvandlings-skikt där växthusgaser som exempelvis metangas bubblar upp från våtmarken och bryts ner i detta skikt av organiskt material. Om vattenspegeln istället skulle vara vid markytan, så hade metangasen att läckt ut i biosfären och kan då bidra till växthuseffekten. På lång sikt hade man även sett hur växthuseffekten  kunnat bidra till en minskning av det organiska materialet. Det skulle bromsa brunifieringen eftersom det är det organiska materialet som bryts ner till humus och som då gör vattnet brunare.